Stephanie Andersson

Lördag kväll befinner jag mig i Malmö stad, det börjar bli kallt ute när jag sätter mig på tåget för att åka tillbaka till Helsingborg, staden som jag alltid återvänder till med blandade känslor.
Klockan är inte ens 22 och små tjejer sitter på tåget och tävlar om hur mycket öl de kan dricka, för en stund så kände jag igen mig, och för en stund så tittade jag på dem och kände inget annat än ångest, ångest för tjejerna, ångest för att de häller i sig så mycket öl att de nästan får upp det igen.
Min Ipod spelar samma låt om och om igen, med den får jag fram minnen från en inte allt för lång tid tillbaka, jag ler samtidigt som jag tänker att "jag är inte längre som de tjejerna, om jag ens någonsin varit det" då känner jag att jag tagit ännu ett steg fram, ett steg ifrån.
Min säng längtade jag efter och trodde att jag skulle hoppa ner i den snart och sova bort lördag natt, men ibland blir det inte så. Klockan var inte mycket när tåget var framme i Helsingborg, knutpunkten var full och staden var vaken för en gångs skull, min säng lockade inte längre.
Då känns det som att tanken om att sova inte är så underbar längre, så jag drar på en fest.
Redan i bilen får jag en deja vu känsla när jag har öppnat ölen, där i baksätet på en bil satt jag med en öl i handen, och nu kände jag mig som 14 igen, det här trodde jag låg bakom mig. De senaste månaderna har varit motsatsen till detta, jag var inte längre van vid att dricka öl i baksätet på en bil, och senare dricka öl på en hemma fest till hårdrocksmusik, det är inte jag längre.

Efter en kort stund på festen är jag i stan igen, och denna gången är jag utanför The Tivoli, en plats som jag har haft många galna nätter på för längesen, även trodde jag att The Tivoli hörde till mitt förflutna.

Inne på stället och utanför, allt var sig likt, alla var som de var för några år sen (jag är medveten om att jag är 20 år).
Det är egentligen inget som skiljer sig, det enda är uppfattningen om mig, tidigare var jag en annan tjej och nu är jag förändrad, som de har uppmärksammat. Inne på Tivoli träffar jag en man som vet allt om mig, verkligen allt, det som de flesta inte vet, han skrämmer mig, han förklarade det som att han "har koll". Den här mannen vet om mina föräldrar, han vet om vilka tidningar jag varit med i och var jag jobbat, han vet var jag gått i skolan etc.

Flera personer frågade mig igår om det var jag som var Stephanie/Steffi, personer jag inte hade en aning om vilka de var, jag flyr landet så ofta det går och ändå så vet folk mitt namn, är jag så spännande?
Jag blir av med min vän men hittar en ny, Oskar, vi har varit framför näsan på varandra i många år och igår smällde det. Han kom som en riddare på en vit häst och räddade mig från skumma Tivoli, och vi stack till Tempel med "han med jackan" (Jonas) Utanför Tempel blir jag genast gladare, där träffar jag många nya och gamla ansikten och allt känns mycket bättre. Inne på Tempel är det helt fullt, jag och min riddare, Oskar, går från den ena baren till den andra i hopp om att alla inte ska dissa oss för att vi båda är blonda, det gör dem, men en man är trevlig och vi får lite alkohol av honom. Vi dansar som "de från Stockholm gör" fram till klockan är 5 och sen äter jag en kebab med Samir och har fortfarande ångest över det, jag har klarat mig så bra, och sen skulle jag äta kebab, mycket tragiskt.
Men efter det drar vi hem och sover och nu sitter jag här med huvudet fullt utav tankar, frågor, nostalgi, minnen...
Helsingborg förändras inte, jag kan åka runt jorden i månader och komma tillbaka till samma gamla stad med samma människor, är det egentligen lite utav Helsingborgs charm?

Jag ser ut som ett fågelbo, men tycker bilden är värd att visas, min blonda Zoolander Oskar :)

Har suttit vaken till nu och funderat på om jag ska åka till Stockholm imorgon eller inte, ser lite mörkt ut, stannar nog kvar i Helsingborg denna helgen, nuuuuu ska jag sova, äntligen!

Min absoluta favorit låt någonsin, den knäcker alla låtar och nu när jag lyssnar på den så ser det ut som om jag gråter till den pga min pollen allergi som verkligen kommit igång nu, jag gråter inte, det gör jag väldigt sällan, jag skrattar istället, känns lite roligare :)

kolla in den, jag har älskat den så länge jag kan minnas
http://www.youtube.com/watch?v=KT1zGIrYlCU

Ännu är det inte säkert om jag är i mitt normala tillstånd, fast gång på gång undrar jag egentligen hur mitt normala tillstånd kan defineras, det är och förblir mitt mysterium.

Men för att försöka dra ut en trevlig person inom mig så ger jag mig ut i det fina vädret med Anna, hon brukar fixa det utan problem.

15 April är över och ett nytt år som 20-åring har börjat för mig. Jag kunde inte önska mig något annat än hur dagen var igår, den var jätte bra. Leendet sitter kvar och tiden som kallas resten av mitt liv kunde inte börja bättre :)

Om ca två veckor drar jag till Bryssel igen, denna gången stannar jag två extra dagar så jag hinner se något, kanske tar jag mig till Paris efter, vi får se. Sen sticker jag till Manchester och hälsar på släktingar och i mitten av Maj åker jag till Marbella ännu en gång, och efter det så finns jag i Barcelona, igen!

I'm back!

Nu ska jag höra av mig till min Paris vän och boka in några dagar :)

Idag är det min födelsedag, 20 år ha jag vandrat runt på denna jorden och det blir förhoppningsvis minst 20 till!


Tack, tack, tack, tack alla som smsat och ringt :) Jag är super glad!

<3

Så glad är jag :) fast bilden är 4 år gammal

Idag är det min sista tonårsdag, imorgon är jag 20 år, känns lite sådär...

Om 20 år till är jag 40... det är ju inte så kul, men lite spännande, undrar var jag är då, och vad jag gör, hur många barn som klänger på mig och vem jag är gift med, eller så är jag singel och utan barn och gör något annat, det får vi se då :)

...som nu heter Steffi. Jag var hos frisören kl 8:30 onsdag morgon för att färga utväxten, jag klagar inte på hur det ser ut nu för det ser alltid ut så här den första veckan. Det är inte riktigt så blondt som jag brukar ha det, det är mer åt det gula hållet, men efter en veckas tvätt med silverschampo så är jag back in buisiness.
Mitt ansikte lyser starkt med orden om att jag inte solat på ett tag, så innan jag kilar till gymmet idag så lägger jag mig några minuter i solariet så att det händer något med mig.

Ikväll är jag på g igen, Wiwi har fest för att hon fyller år imorgon :)

Jag och Anna äter lunch idag och mitt vatten är slut, jag frågar efter ett nytt glas och in kommer en kanna med vatten. Jag säger "Nu ska vi supa" Annas kommentar efter det är "Helrör!"
Jag var ute igår men var inte onykter, trots det så känner jag av en mini bakfylla och det var den och Annas "helrör"  som kickad igång mig så jag skrattade tills tårarna kom, varför? Jag vet inte, det var bara väldigt kul...

Det har varit en seg period och lite jobbig, många tråkiga saker som jag gjort, men har varit ett måste.
Äntligen så börjar min egen sol titta fram med nya spännande saker, vad som händer snart är en liten hemlis än så länge :) Jag kommer att berätta allt, promise!

En sak är att jag och Wiwi ska till Marbella i Maj, samma ställe som jag var på i Januari, ska bli sååååå kul att få åka dit med henne, det var helt underbart förra gången, hoppas det blir samma hotell :)

Nu ska jag kila iväg till gymmet ännu en gång, igår märkte jag hur klen jag var så nu ska jag maxa!

Senare ikväll blir det Cardinal med Anna :)

Klockan slår snart över till 22 och jag sitter hemma i min pyjamas, hör hur de skriker utanför tack vare alkoholen, deras just nu "bästa vän". De som springer utanför och väsnas har förmodligen inhandlat sin alkohol av någon som listas som "snubben" eller "öl mannen" i deras telefonbok, de är för unga för att handla på systemet. Troligtvis har de endast ett studie/barn-bidrag på 950 kr i månaden att leva på, då spelar det ingen roll om de är för unga, de har inte råd att köpa fin sprit eller springa på klubbar.
De är inne i fjortisstadiet.

Där befann jag mig tidigt, väsnades som dessa pojkar och flickor utanför mitt fönster, köpte min "bästa vän" av "snubben" som hade olika bil varje gång, eller utav en man på GA. Cigaretterna köptes också nere på GA, dom var billiga då, Marlboro light för 20 kr i vissa affärer, och studiebidraget var då också 950 kr, hur pengarna kunde gå ihop till minst en fest i veckan fattar jag inte.
Det livet la jag bakom mig för tre år sen, då kunde man inte vara fjortis längre och hänga på hemma fester, det funkade bara inte.

Efter att ha besökt några storstäder och festat på en högre nivå, men mycket lugnare och mer elegant, så måste jag ändå säga att hemma festerna på fjortisstadiet knäckte!

Aldrig skulle jag gå tillbaka till hur jag uppförde mig då, aldrig någonsin, men nu när jag väntar på att mina sista tonårsdagar ska ta slut, och snart bli 20 år, så är det med ett leende på läpparna jag sätter mig i soffan och tar det lungt, då dagens fjortisar springer utanför mitt fönster, så lyckliga med sin "bästa vän" för stunden, men vännen hjälper inte dagen efter när du har feber och mår väldigt illa, även det ler jag åt :)


September 2005 - Fjortisstadiet mot sitt slut